Som vanligt slöt idel hårda cyklister upp idag. Fidde hade planerat en runda där vi skulle få träna nattcykling. Som tur var fanns det viljestarka män på plats som ändrade rutten. Planen om hur vi skulle köra var däremot orubblig. Idag skulle vi köra mer som man enligt kaffekrokodilen kör på Valhalls träningar i Tjockholm. Fullt ös från början i mer tävlingslik träning med attacker. Rundan blev till slut ca 7 mil och tempot var förödande hårt mes hela tiden.
Det är grymt imponerande att se hur cyklister som dom som var med idag river och sliter i sina cykelmotorer och krigar på. Jag var med och krigade lite ibland när det kändes bra men satt mest och sjöng på gamla hits med Eddie Meduza bak i klungan. Efter Härryda bestämde jag mig för att rulla med där fram, jag placerade mig slugt bakom Eriks hjul (att välja hjul är A och O i lagtempo, hamnar man på fel är det kört). Erik orkade inte utan vek av, nästa kille att jag ikapp var Robban, som också vek av. Nu inser jag att den jag har framför mig är Lunkan (den kanske hemskaste personen jämte Fidde och Jimmy Rönn att hamna bakom). Lunkan tar sin förning och lägger sig i högerledet. Men vi börjar närma oss Landvetter och Lunkan försöker troligtvis tömma sig..... Gött tänker jag och försöker passera.
När man ligger så bredvid varandra försöker man alltid lite i smyg betrakta hur cyklisten bredvid verkar (Olgarsson outade sig häromveckan genom att erkänna att han andas åt "fel" håll för att maska). Jag trampar på för glatta livet och försöker se vad Lunkan har i görningen, men inser att hans mimik betyder ungefär såhär:
- Vad fan gör du här fram! Är du så dum får du skylla dig själv för nu kör jag!
Jag lyckas komma runt honom efter en stunds livskamp och tro på sjutton att han rundar mig igen och fortsätter tugga watt! Gött för nu tog Alms ben slut!
Själv börjar jag känna mig lite mätt på cykling efter en lång säsong. Det är egentligen bara en tävling kvar att köra och motivationen är absolut dalande. Att ta ut sig till max blir därför allt svårare och svårare för varje träning och löpskorna ser mer och mer inbjudande ut.... Cykeln behöver dessutom sig en rejäl kärleksgenomgång för nu låter det om den från alla möjliga håll och kanter.
Kul att Cykelcity börjar se ut som ett lag, idag var det hela 4 stycken snyggt röda cyklister med. Kungälv ställde också upp med ett gäng som vanligt.
Olgarsson tyckte efter tävlingen upp till Annebergstoppen att vi Conti borde tagit mer ansvar för att jaga ikapp Lunkans utbrytning. Vi var ju flest från vårt lag. Lätt för han att säga, som alltid kommer undan med att alltid vara det minsta laget. Nästa säsong skall jag också köra själv för att fortsätta göra det jag är bäst på - inte ta något ansvar alls och bara suga hjul....
Tack och hej - idag vara alla utom jag bäst i världen, men jag älskar det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar