tisdag 26 februari 2013

Inte helt 100

Några göteborgare har kanske sett banderollen som hänger över vägen i Jonsered och den sammanfattar helgen och måndagen rätt bra. Den syftar tydligen i Jonsered på att Missionskyrkan där är nästan 100 år gammal och att dom har nästan 100 medlemmar lärde jag mig i lördags. Passar även bra in på min måndag, mer om det längre ner.
I Jonsered arrangeras löptävlingen JM Winter Challenge så när Fredrik och Erik låg och laddade för söndagens distanspass mellan Sälen och Mora gjorde jag mitt bästa för att hålla ställningarna på hemmaplan. JM Winter Challenge innebär 10km löpning, start kl 2300 på lördagkvällen, pannlampa och vackra vägar/stigar kring Jonsered.
Mitt i 30-årsfest på lördagen (inte min egen) bröt några av oss upp för att sticka till Jonsered och springa. Jag var kvällspigg och vann, blev Contis första seger för året. Får väl räknas även om det inte är cykling.

Måndag morgon vaknade jag inte helt 100. Satte mig upp i bingen, kände att nu är det bråttom, hjulade in på muggen och sedan var det mayhem. Någon hade väl varit och pillat med smutsiga fingrar i maten på 30-årsfesten eller nåt. Jag hade fått vinterkräksjukan. Inte helt 100.

Enar

måndag 25 februari 2013

Distans Sälen - Mora.

Brosan hade planerat in ett gött distans pass i söndags, tanken han hade var att köra från Sälen till Mora. Streckan mäter 90 km och skulle köras på snö med skidor. Så jag bestämde mig för att åka med upp till Sälen. Känslan att åka 50 mil utan startplatts kändes bra ända tills vi kom fram, då kom paniken smygandes, tänk om jag inte får någon startplats. Lyckligtvis fick jag köpt mig en startplats av en kille som hade fått en kråka i näsan. =)

Så nu var det bara till att valla skidorna, Erik mobbade mig för att jag la på så lite fäste. Men kan de hårda killarna köra utan fäste så kan väl jag med. Men det värsta var att jag fick valla mammas skidor, det är en sak att valla bort sig själv men att valla bort sin mamma det kan sluta med smisk på stjärten.

Vaknade 04.45 för Erik tyckte det var en lämplig tid att fixa med gps klockan så han fick alla variabler rätt. Så nu fins den klockan på ett ställe där solen aldrig skiner!
Så det var bara till att gå upp äta sin gröt ta sin morgon stund på toa, och sen ta sig ner till starten.

Det är nu det är bra med lite rutin när man ska fram i leden, och innan Erik fattat nått så var vi längst fram. vi drog i väg och tog tät det är ju där vi conti gubbar ska vara. vi lyckades komma i från varandra ganska snart lite synd, men så är det när 8800 pers ska iväg. Allt kändes jätte bra enda tills det var 4 mil kvar och mitt fäste var helt slut. Så nu blev det till att staka. En liten notis lyssna på Erik, så det är bara till erkänna att gamal är inte alltid äldst. (nästa år vallar Erik mina skidor). När det var 2 mil kvar till mål stekte solen på bra och spåren sög fast skidorna (tur att man är så stark i överkroppen som cyklist...). Det är något spicielt att se kyrkan i mora komma närmare och man vet att 9 mil av glädje snart är slut. Efter målgon så började den riktiga tävlingen, hitta sin väska så fort det bara går för att komma åt sina starkbärs. Jag och Erik sänkte ett par öl i duchen så alla historier om dagen skulle bli lite bättre. Erik tyckte det var en sjukt skön känsla att ha sex spår att välja på aldeles för sig själ, och slippa hoppa över folk som ska trilla i alla backar. Är mycket stolt över Erik när han berättade att han bytte mycket mellan spåren så mamma skulle få lite sämre spår.

Erik stog för söndagens presetation med att sänka sin tid från 8.20 till 5.35 och då var det inte ens raket före. Så jag är sjukt nöjd med våran juniors utveckling, känns skönt att veta att vi har bra tillväxt i clubben. Men jag är lite snabbare och hårdare :-).

Jag och brosan innan start.
En go öl efter nio mil. Det har sina fördelar att vara bland dom första i mål man får ducha i fred :-)

Så nu är det bara till att ladda om för att kanske ta dom nio milen igen på söndag.

torsdag 21 februari 2013

Huvudkränkombudsmannen!

Visste ni att Sveriges huvudkränkombudsman kör för Conti CK och bor i Göteborg. Han heter Fredrik Gustavsson och är en ganska snäll kille egentligen, men när det kommer till träning är han ett elakt monster.

Jag körde ganska hårda intervaller igår på trainern och ringde idag till huvudkränkombudsmannens växel och blev kopplad direkt till Fredrik. Hans sekreterare förstod ganska snabbt att här är det en kille som verkligen behöver bli kränkt, och det snabbt.

Efter lite konsulterande gav Fredrik mig rådet att köra 20x60sek med 2 min vila mellan varje. Gött tänkte jag då det inte lät speciellt jobbigt. Jäklar vad fel jag hade....

Huvudkränkombudsmannen hade rätt även denna gång och fick smaka styrlinda så hårt att till och med slangen gav upp den sista intervallen. Så imorgon blir det till att gå ner till Bikeplace och köpa nya!

Tack Fredrik, jag vet inte om jag gillar eller ogillar dig? Ringer nog din sekretare imorgon igen efter att ha kommit hem från löppendlingen!

Ha det gött alla därute, kör hårt i helgen för snart är det vår!

Patric

söndag 17 februari 2013

3 av 4

Team Kungälv insperarade med en go 12 milare i går, så vi kunde ju inte vara sämre i Conti. Men vi valde att köra på söndag för att få lite mer vind och snö (Hårdast av dom hårda). 

Patric hade bara en uppgift idag och det var att göra rätt för sig, om han ville tillbaka in i laget. Jag gorde klart för killarna att i dag så är det minst 30 km/h i snitt som gäller. Jag tog täten ner till Jonas där vi bestämde oss för att köra ner mot Hjälm sen Ålegård och hemåt över Anneberg Lindome och tillbaka till stan. 

Vi körde på hårt i snöstormen och när vi närmade oss Anneberg smög killarna i sig lite gel när jag berättade att vi skulle skarva över sågen till Lindome. Var inte riktigt nöjd över deras insatts så de fick skylla sig själva att det blev några extra mil. Den första till att få släppa var Erik efter att ha försökt sig på ett ryck, sen så föll de som käglor i motvinden. Så jag är mycket nöjd att tre av fyra bonka, det är lite så vi jobbar i Conti.

Är mycket nöjd med dagens insatts av killarna, de har alla blivit lite hårdare, vilket känns mycket lovande inför sommarn. 

Patric har fått tillbaka sin vaselin burk med sitt namn på och har efter dagens myspass fått en livstids anställning i Conti. 

Snittet blev en bit över 30 km/h och 12,3 mil

Fy fan vad kul vi hade i dag era sötkorvar!

Anställningsintervjun!

I den här branschen får man vara beredd på snabba förändringar!

Igår ringde ledningen för Conti Ck och uppmanade mig att att infinna mig i Eklanda idag, söndag kl 11.00. Jag skulle ha en så tung pendlarcykel som möjligt (gärna med pakethållare). Bockstyre var förbjudet!

Eftersom jag verkligen gillar Contifamiljen hade jag väl inget val utan rullade bort till Eklanda. För att anställningskränkningen skulle ske på ett korrekt sätt hade intervjuaren tillika huvudkränkningsmannen Fredrik G med sin lillebror Erik G (som gjorde vårpremiär på sin racer men smala däck i snöandet...).

För att kunna fullborda dagens kränkning rullade så Fredrik iväg på sin svinslimmade CX (utan skärmar, hmpf!). Vi skulle hämta upp Jonas för att han skulle få bevittna kränkningen så enda vilan blev Kullavik!

Nu kunde så äntligen dagens uppdrag börja. I ymningt snöande och vind som vred och slet i en från alla håll kämpade jag som en galning bakom Fredrik och hans tajta rumpa. Han körde som om jävulen jagade honom. Han tog mest vind av oss alla och körde som vilde i motluten.

Till slut fick jag ge upp och se mig besegrad, jag tokbonkade och hade knappt styrfart på slutet.

Fredrik var dock nöjd med resultatet och när vi efter 4 timmar rullade genom stan lät han meddela att jag var återanställd i Conti CK. Jag är verkligen glad för detta (men inte mina ben....).

Tack för idag Fredrik (ditt svin), Erik och Jonas - snyggast är ni!

Patric

fredag 15 februari 2013

Sparkad!

Har hört att herr Alm inte har följt contis stadgar att kränka eller att bli kränkt i dag, så därför har jag den tråkiga nyheten att berätta att han fått sparken. Så vi kommer att söka efter en lite snyggare cyklist till laget.

Sekreteran var grymt besviken på dig Patric han vill inte att du klappar han mer.

Patric 4ever!

Turturduvor!

Idag behövde min kropp vila. Två dagars riktigt hårdkörning på trainern har satt sina spår i mina ben.

När så Jim Berg skrev att han ville ut på ett två timmars lugnt pass lät det som mumma för min kropp.

I mulet väder men med en termometer som visade över nollan styrde vi söderut. Vid Lindome körde vi via Benareby och hem. När helst det bjöds på cykelbanor använde vi dom.

Vi körde i lugnt tempo och snackade hela vägen. Det var den typen av pass man helst vill ha med sig sin vackra fru, men idag fick Jim duga. När vi passerade Gunneboslott så nådde vår romantiska tur någon form av crescendo och jag tyckte minsann att jag såg tårar i Jims ögon.

Det här var inte turen där vi körde för att nå Contis motto men det var en tur som mina ben behövde....

Imorgon är det slakt igen!

Tack Jim (vart tog Rasmus vägen?)

Patric

tisdag 12 februari 2013

Varg

Mumien Martin tyckte att vi skulle ta oss en sväng i storskogen och leta varg.
Jag laddade väl med tre semlor till lunch så jag skulle orka jaga vargen väl. Så det var bara till att stressa hem, byta om, ta en kaffe, slänga ner lite energi i väskan och lasta in den smuttsiga cykln i Martins rena bil. Medans martin bytte om tog jag och sög i mig en banan så porrigt det bara går.
Sen så gav vi oss av på en episc tur upp genom paradiset mot torpet freden, sen så fortsatte vi på Bohusleden bort mot Skatås. Det kan vara en av de finaste turerna i Göteborgs området om man gillar att cykla stig. Martin var lite rädd för vargen så det var lite jobbigt att cykla och hålla han i handen, man tycker ju att han borde vara van vid varg och annat vilt från de värmlädska skogarna. Men vargen ville inte bli hittad så det får bli till att leta vidare någon anan dag. 

Så då har man lyckats cykla 26 mil på fyra dagar i februari och vilka turer det har varit med gryma cyklister. Det är skönt att veta att det finns fler likasinnade som är ute och cyklar i snö, is, salt och tö. Kanske kan bli 50 mil på en vecka vem vet!?

Så här ser vargen ut som håller martin vaken på natten! 23 cm och gosig ;-).
Turen mäter ca 35k och ca 90 procent är stig.

En kränkt conticyklist är en glad conticyklist!

Fredrik

Vårt motto!

En kränkt conticyklist är en glad conticyklist!

Så alla cyklister därute, kom igen nu!
Men ni kommer få ta i, vi lovar!

måndag 11 februari 2013

Ny dag, ny träning!

Tänk att det kan finnas så många goa träningskompisar i vår lilla stad!

Idag snappade jag upp Jim Bergs förfrågan om träning, vi bestämde kl 10 utanför HCKs lokal på Hisingen.

Jim Berg, Mattias Reck, Kristoffer Creutz och Rasmus Olsson var alla sugna på ett distansträning.

Vi rullade iväg upp mot Kungälv i behagligt tempo. Väl i Kungälv valde vi älv-sidan upp mot Diseröd för att där vända tillbaka till Kungälv via Diseröd. Här var det första gången som benen fick bekänna färg när Mattias började trycka på för att se vad en gammal gubbe har i benen. Jag vägrade ge mig trots mtb med 2.35 feta dubbdäck (och rätt mycket mjölksyra...).

I Kungälv tog vi en fika som var välkommen då tårna fick en chans att möta livet igen.

Efter fikat tappade vi Creutz och Olsson som valde egen väghem efter tekniskt debackel. Nu ökade tempot och vi rullade ppå för att hålla kylan i schack. Nära Göteborg tittade solen fram och helt plötsligt kändes det som vår....

Tack alla för ett otroligt bra och roligt pass. Ert sällskap gjorde min dag!

Ni kommer alla vara i fin fin form när ni kastar alla vinttäta kläder till våren och låter vinden virvla runt era nyrakade ben - jag längtar redan....

söndag 10 februari 2013

Varför?

Jag är 43 år och vid det här laget borde man lärt sig ett och annat om livet. Men jag frågar mig gång på gång varför jag aldrig lär mig!

Varför ge sig ut med två betydligt yngre cyklister som dessutom har precis hur mycket kraft som helst i benen (dessutom i skogen där jag äri princip värdelös...)?

Leo hade bestämt sig för att cykla och äta våfflor i Jonsered, ett glatt gäng hakade på. Jag blev övertalad av Martin (snygg mumie) att starta 30 minuter senare än Leo och hans hjältar för att cykla ikapp dom lagom till våfflorna.

Sedan gjorde vi världens enklaste sak, vi ringde till Youngblood och sa att kommer bli frånåkt i skogen om han vågar komma. En sådan utmaning kan bara inte Fredrik annat än anta. Det göttaste var bara att an dessutom kom försent och fick börja med att först jaga ikapp oss, sedan vara med och jaga ikapp resten....

Vi körde på i skogen, jag blev som vanligt frånåkt och kraftigt kränkt i skogen då ungdomarna inte verkar förstå hur ont det gör att ramla....

Vi kom ikapp dom andra innan backarna upp mot torpet Freden.

Vi stångade oss uppåt, Fredrik körde stenhårt men lät sig luras av Martin som enkelt tog honom i slutet.

Väl uppe vid fiket ångrade vi oss, vi ville cykla och inte fika så vi önskade Leo en god våffla och drog vidare. Nu väntade asfaltskörning tillbaka till stan. Nu äntligen kunde jag komma till min rätt då vi körde tempo, enligt Fredrik GPS låg vi upp mot 40 km/h på våra skitiga mtb med dubbade däck....

Vi kastade av Martin i farten och styrde mot Mölndal. Trots att Fredrik kört sig trött mot Kungälvskillarna igår skulle han hela tiden utmana mig och spurta än hit, än dit (han är bara för mycket den killen! Varje pass förvandlas till jävulstortyr så fort han dyker upp).

Jag hade tänkt cykla hem men helt plötsligt tittade solen fram och jag tog en timme extra runt Sisjön för att värma upp mig.

Nu är mina ben mycket trötta och dom längtar inte alls efter mer cykling, eller kanske lite, för imorgon väntar långdistans med Jim Berg!

lördag 9 februari 2013

Pung och gubb häng!


Idag tog jag mig ut till Torslanda för att kränka eller bli kränkt, men det viktigaste var att le genom hela passet. Som ensam conticyklist hade jag en tuff uppgift mot Kungälvs små kåta cyklister Gabriell, Vicktor, Johan L sen så hade en Fredrik H smygit sig med också.

Vi drog iväg och jag la märke till hur fasta skinkor gubbarna hade, och kände idag blir det till att bli kränkt. Vicktor visade sina watt och lidandet började, sen så visade Gabriell hur man åker uppför. Fan tänkte de vill visa små pojkarn hur man gör, men då tog Johan över och körde som om det inte fanns någon morgondag på de isiga grusvägarna. Sen så var det bara att LE och bomba, och tjöta sönder dem. 

Vet inte hur långt vi körde, ingen aning vilken puls jag hade. Fast det har jag ju aldrig koll på! Men det var väldigt kul att få sprätta lite igen :-).

Det bästa med dagen var fikan som avnöts i Gabriells kök iklädd rutiga kalsonger och en halvnaken Vicktor till höger om mig. 

Tack för den goa fikan, de grymma backarna och det uppiggande kaffet Gabriell.

torsdag 7 februari 2013

Jag älskar inte....

Jag älskar inte veckor som den här! Inte för att jag missunnar mina kära familjemedlemmar att fylla år utan för att min träningsrytm blir påverkad.

Om man är föräldar till två killar som båda spelar bandy och där man är tränare för den yngres bandylag så är jag i skridskorna månd, tisd, tors, lörd samt alla matchdagar. För att få ihop något som kan kallas träning måste man planera och jag har lyckats pussla ihop följande upplägg:

En normal vecka kör jag löpning till och från jobbet månd, onsd och fred. Trainer direkt efter löpningen månd 2x20, onsd 5x4 och fred 10x3 (givetvis med knorr på slutet av alla passen). Helgen bjuder på lite mer varierad träning gärna med långdistans.

MEN så helt plötsligt kommer en vecka då både den äldste sonen och min fru fyller år (givet en onsdag och fredag). Man blir ju helt villrådig - vad gör jag nu? Hur gör jag nu?

Nu måste en 43 årig man helt plötsligt improvisera - går det åt h...te? Kanske? Just nu känns det så. Körde normal månd, onsdagen fick bli utan löpning men desto mer kränkande trainerpass med fokus på styrka, körde så tungt att benen höll på att gå av och idag var benen allt annat än fräscha. Sätter mig på trainern och känner direkt att jag måste av....

Fredrik tjatar alltid om hur många watt Wiggins och gubbarna drar över 60 minuter. Jag har aldrig kört ett 60 min intervall pass på trainern och kände att det kanske var det jag skulle köra idag. Vred motståndet till lätt och for sedan iväg mot klockan. Kadensen fick bli runt 110 och pulsen steg stadig och landade ganska snart vid 90% av max. Sedan trampade jag, fortsatte trampa och fortsatte trampa. HERREGUD vad jag trampade och HERREGUD vad tråkigt jag hade, inte ens bästa musiken i världen kunde slita mina tankar från tristessen.

Trött blev jag och det var säkert ett jättebra pass ur många perspektiv - men jag kommer nog aldrig göra om det! Trainer är tråkigt som det är, varför göra det ännu tråkigare?

Nästa vecka har jag sportlov, tjenare vad man kan bränna fett och gummi då!

Sov gott alla Mugglare!

tisdag 5 februari 2013

Snö!

Varför cykla och bo i Sverige?
Det var det enda jag kunde tänka på efter nästan tre timmar i snöstorm. Såg inte ens vägen så det var bara till att följa de vita linjerna vid väggrenen och hoppas på att inte parkera i diket. När jag kom hem fick jag ställa in den planerade löprundan efter cyklingen till förmån för egentid i duchen. Ringde Patric och frågade om han hade tid att värma mig men han sa att jag var en fjolla som borde ta mig samman och ta några fyror på trainern. Fy fan vad jag ska kränka Patric till våren!

måndag 4 februari 2013

Tacka Gud för Maxim!

I december när jag körde med Fredrik kränkte han mig ordentligt. När vi i slutet av passet stog och tjötade så sa han till mig att jag var "fet, lat och gammal". Med skam cyklade jag hem och bestämde mig för att träna mer och hårdare så man slapp flera sådan här verbala förnedringar....

Sagt och gjort, nu har jag gjort om mitt träningschema på ett sätt som behagar mina lagmakrater. En helt vanlig måndag innehåller följande:
  1. Löpning till jobbet på morgonen 10 km före frukost.
  2. Löpning hem från jobbet 10 km i betydligt hårdare tempo.
  3. Direkt upp på trainern för ett 2x20 min pass på tröskeln, med underbara 5x60 sek spurter som avslutning (60 sek vila mellan).

Det brukar pirra ordentligt i huvudet på slutet och den enda drivkraften sista 10 minutrarna är Maxims recovery bar ihop med en stor Latte. Vilket bäst illustreras på bilden nedan....


Hur resten av veckan ser ut tar vi en annan gång......

PS att jag sedan direkt efter duschen åker till Ruddalen med barnen och tränar "riktig" bandy ytterligare 1 timme i är väl bara som att se som ren bonus.

Om den här träning ger något eller bara bryter ner spelar mindre roll, för gött är det!

Nu skall jag dö i soffan!


söndag 3 februari 2013

Årets första"riktiga" träningspass

Så var det dags för årets första riktiga träningspass ihop.

I år har vi slagit på stort och skaffat en ny teambil. Jag rullade till samlingen i den med Fredriks nya cykel i bagaget. Han blev glad då den var inställd perfekt efter hans önskemål.



Erik och Enar slöt upp och vi körde den tänkta MTB giro banan i Skatås. Riktigt fin sträckning med många möjligheter till totalkränk i de mer lättkörda backarna.

Alla de andra åkte mest omkring och gnällde över spagettiben från gårdagens skidtävling i Skövde, själv var jag glad då jag gavs chans att briljera......

Vårt träningsupplägg i Conti i år är enkelt. Kör tokmycket, tokhårt och vid varje tillfälle du kör med andra (helst lagmedlemmar) se till att kränk dom (eller dig själv).

Överlever vi till Östgöta kan jag lova underhållning......

Nu äter jag semla.....

Patric

Billingens Långlopp

Tävlingslördag igår igen, denna gång längdskidor 44km på Billingen i Skövde. En slinga som skulle köras 11 varv. Jag och bröderna Gustafsson: Erik och Fredrik, skulle jaga livet ur varandra. En del andra deltagare också i loppet men det viktiga är ju att vinna den inbördes kampen.

Jag inledde starkt med att med kanske en knapp kilometer kvar till första varvningen trampa loss bindningen från skidan. Helt kört att laga.
Bara att ta skidan i handen och springa bredvid spåret mot funktionärerna vid varningen. Ingen skida som passade där, men fick hjälp att få tag i en uthyrare några hundra meter bort så jag fortsatte löpningen och satte av dit. Fick tag i nya prylar och så ut i spåret igen. Bra med löpsteg i sådana lägen.

Kul att köra och härligt att bli peppad av dom andra i laget, t.ex. när man varvar - en överlycklig Fredrik som ropar "FÖRNEDRING" och höjer armarna när han åkt klart och jag åker under målfållan. Han blev ju inte mindre skadeglad när han förstod att jag hade ett varv kvar då...och sen var snacket givet igen hela hemresan.

Enar