Turturduvor!

Idag behövde min kropp vila. Två dagars riktigt hårdkörning på trainern har satt sina spår i mina ben.

När så Jim Berg skrev att han ville ut på ett två timmars lugnt pass lät det som mumma för min kropp.

I mulet väder men med en termometer som visade över nollan styrde vi söderut. Vid Lindome körde vi via Benareby och hem. När helst det bjöds på cykelbanor använde vi dom.

Vi körde i lugnt tempo och snackade hela vägen. Det var den typen av pass man helst vill ha med sig sin vackra fru, men idag fick Jim duga. När vi passerade Gunneboslott så nådde vår romantiska tur någon form av crescendo och jag tyckte minsann att jag såg tårar i Jims ögon.

Det här var inte turen där vi körde för att nå Contis motto men det var en tur som mina ben behövde....

Imorgon är det slakt igen!

Tack Jim (vart tog Rasmus vägen?)

Patric