Varför?

Jag är 43 år och vid det här laget borde man lärt sig ett och annat om livet. Men jag frågar mig gång på gång varför jag aldrig lär mig!

Varför ge sig ut med två betydligt yngre cyklister som dessutom har precis hur mycket kraft som helst i benen (dessutom i skogen där jag äri princip värdelös...)?

Leo hade bestämt sig för att cykla och äta våfflor i Jonsered, ett glatt gäng hakade på. Jag blev övertalad av Martin (snygg mumie) att starta 30 minuter senare än Leo och hans hjältar för att cykla ikapp dom lagom till våfflorna.

Sedan gjorde vi världens enklaste sak, vi ringde till Youngblood och sa att kommer bli frånåkt i skogen om han vågar komma. En sådan utmaning kan bara inte Fredrik annat än anta. Det göttaste var bara att an dessutom kom försent och fick börja med att först jaga ikapp oss, sedan vara med och jaga ikapp resten....

Vi körde på i skogen, jag blev som vanligt frånåkt och kraftigt kränkt i skogen då ungdomarna inte verkar förstå hur ont det gör att ramla....

Vi kom ikapp dom andra innan backarna upp mot torpet Freden.

Vi stångade oss uppåt, Fredrik körde stenhårt men lät sig luras av Martin som enkelt tog honom i slutet.

Väl uppe vid fiket ångrade vi oss, vi ville cykla och inte fika så vi önskade Leo en god våffla och drog vidare. Nu väntade asfaltskörning tillbaka till stan. Nu äntligen kunde jag komma till min rätt då vi körde tempo, enligt Fredrik GPS låg vi upp mot 40 km/h på våra skitiga mtb med dubbade däck....

Vi kastade av Martin i farten och styrde mot Mölndal. Trots att Fredrik kört sig trött mot Kungälvskillarna igår skulle han hela tiden utmana mig och spurta än hit, än dit (han är bara för mycket den killen! Varje pass förvandlas till jävulstortyr så fort han dyker upp).

Jag hade tänkt cykla hem men helt plötsligt tittade solen fram och jag tog en timme extra runt Sisjön för att värma upp mig.

Nu är mina ben mycket trötta och dom längtar inte alls efter mer cykling, eller kanske lite, för imorgon väntar långdistans med Jim Berg!