Igår körde vi i Conti Vårgårda Velofondo. En mycket rolig tävling där man får en chans att vara med när eliten trycker på. Det är väl inte så mycket att säga om dagen. När elitkillarna (och steroidmonstren från Kungälv) kör på så har vi i Conti inte mycket att komma med. Vi åkte med och var glada för det! Ett gött långpass med lite hårdkörning är aldrig fel en lördag i augusti.
På upploppet rullade jag av någon konstig anledning om Fidde (han hade gjort någon form av tafatt försök att skapa något sista kilometern....). Denna händelse gladde kungälvarna och häcklandet på facebook var igång.
Idag när jag vaknade (fortfarande groggy efter The Wall igår). Kände jag att behövde lufta löparskorna. Dum som jag är ringer jag Fidde. Fidde hängde glatt på och vi körde 2 mil i Änggårdsbergen, allt i ett glatt tempo som inbjöd till filosofiska spörsmål.
Mot slutet sprang vi ut på asfalten för att löpa ut steget. Fidde föreslog en "liten" fartökning. Han hade inte pratat ut meningen innan han drog iväg. Jag hängde på, det var ju två kilometer kvar och killen hade ju sett lite trött ut. Ganska snart inser jag att han nu vill totalhämnas för debacklet på spurtrakan igår, nu skulle tröttgubben sättas på plats. Jag gick med i hans fartökning men när tempot närmade sig 3 minuter per kilometer gav benen upp. Då ökade Fidde farten ännu mer och totalförnedrar mig.
Smilet han hade när han vände upp och föreslog en spurt till skall jag sent glömma, det smilet har bara en som nyss sparkat neråt mycket hårt.....
Kanske måste man till att löpträna också - satan det blir en tuff vinter!
Enar då? Han slog oss båda igår men var klok nog att skylla på att han skulle tvätta sina hålfotsinlägg!
Patric
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar