Crash Test Dummies - Västboloppet!

Kommer ni ihåg det gamla bandet som bla gjorde "hiten" MMMMM?

Kan inte annat än tänka på den när jag summerar gårdagens lopp i Burseryd.

Test
Vädersajterna lovade katastrofväder, men sent på kvällen ändrades katastrof till katastrof med hopp. Det skulle kanske hinna dra förbi. Västboloppet är en klassiker och en attans rolig tävling så man vill ju inte missa loppet så vi bestämde oss för att åka dit och chansa. Eftersom starten är 08.00 hinner man ju hem innan dom hemma vaknat ändå (om det det regnade).

Väckaklockan ringde innan jag hade somnat och jag kände mig oroande pigg. Hämtade upp två andra MYCKET trötta conticyklister på vägen, inte ens lite porrpunk från stereon kunde väcka dom.

Vi ramlade in i metropolen Burseryd med ett leende på läpparna - det var ju för fasiken sol ute, vilken dag det skulle bli!

Starten gick och vi drog ut på det första varvet, när vi kom till årets enda grusparti var underlaget perfekt hårt och vi tuffade på.

Dummies
Sedan, halvvägs på det första varvet bröt helvetet ut, det började regna! Och det var inte lite regn som kom! Det vräkte ner i värsta monsunmängder (vips så var halva Trampengänget borta).

I ärlighetens namn borde man nog ha brutit där men som den Dummie man är så fortsatte jag. Jag gillar inte att bryta tävlingar, hatar låta saker som väder knäcka mig, men Gud vad jag ville av cykeln och in i en varm dusch! Vi fortsatte och gruspartiet med backarna där blev blötare och tyngre för varje varv. Min framväxel blev snart obrukbar och jag fick bryta mig upp på 53/23 (vilket nog var bra då många andra sladdade omkring). Den enda tanken jag hade när jag bände som hårdast var "Viktor använder inte heller sin lillklinga" (det gjorde han inte heller, men hade för dagen 52/25 - smart).

Klungan blev mindre och mindre då många åkte av eller valde att kliva av. Enar åkte av på tredje varvet då han blev hindrad av en tomte som med sin cykel skulle plocka bär i skogen (en tävlingscyklist altså)  Han jagade och jagade men kom aldrig ikapp. Erik kände sig sjuk (gjorde nog alla) och klev.

Enda trösten var att det regnade hela tiden vilket gjorde att glasögonen rensades från geggan som skvätte upp under gruspartiet, stundtals såg man ingenting, totalt mörker, munnen fullt av grus och ansiktet peelades.

Stundtals frös jag så mycket att jag inte kunde hålla i styret ordentligt för då vobblade cykeln så mycket att jag höll på att mista kontrollen.

Crash
1 km kvar! Tre är loss sedan varv 3 (tror jag det var), Viktor "Sweetmachine" Torstensson, Olof "bergsgeten" Åström och en Wänershofare, så klungan skulle göra upp om platserna 4 och sämre. Vad är det att spurta om så hårt att man riskerar sig själv och sina kompisar? Jag kände mig riktigt fräsch och hade pigga ben och började mig söka mig ut mot vänster för att börja runda klungan. Helt plötsligt smäller det framför mig och det ligger cyklister på marken framför mig. Jag lyckas bromsa och gira undan för att inte braka in i en av dom, får hoppa över en cykel men landar på cykeln med mitt bakhjul och får ett kast och PANG så blev jag ett med vägbeläggningen. Upp igen, kedjan på plats och fingrarna oljiga.

Rullade i mål någon minut efter klungan, skakandes av köld, med trasiga kläder och svullen på mer än ett ställe.

Ärligt tycker jag att det är lite för mycket som händer i seniorklungan i år. Det körs ofta huvudlöst. På Hammarö blev vi utskällda och linjet ströks och sedan dess kraschats på i princip varje lopp. Många av kracherna känns onödig då man slåss om smått patetiska placeringar - skärpning alla.

Västboloppet är trots vädret ett otroligt roligt lopp.

Ni missar väl inte ContiGP på Team13 gokartbanan i Torslanda den 3 aug?
Mer info inom kort!

Patric