Det är sånna här saker som får mig att inse att jag nog inte är någon cyklist. Men nu när inte dojorna glappar så finns det mer energi till att låta käften glappa.
Helt seriöst så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över min okunskap. Men skit samma!
Bara man e glad :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar