Jodå vi överlevde allt halmstads tvådagars och är några garv rikare!
Vi har ju i år lite som grej kränka aller kränkas.
Man kan väl samanfatta helgen med att man både blev kränkt och kränkte tillbaka.
Jag blev totalförnedrad på bergsprologen och hade lämnat benen hemma. Jag fick skämmas som en hund och fick offra mig för token Enar Andersson resten av helgen. Men för en sån skön gubbe går man lätt genom helvetet och tillbaks igen.
Gp lopp är en sjukt lurig grej och det blir ännu mer spännande när man ska köra med juniorer som har "obs" lopp för landslaget. Pang! Starten gick och fipplet att få i skorna i pedalerna började och helt plötsligt var man låååångt bak och fy fan vad det gick på i tok värmen. Jag lyckades ta mig upp i klungan med Enar på hjul, drog några varv för att ge Enar en go resa. Tanken var att han skulle kunna spurta hårt. På sista varvet i backen släppte jag lite och Enar hamnade i topp men han såg lite matt ut så jag bände i kapp och förbi. Jag skrek till Enar "in på mitt hjul ditt luder". Nu bombade jag på och vi lyckades med ett hyfsat uppdrag även om det bara räckte till en nionde plats. Men vi lärde oss mycket hur man jobbar ihop. För patric var förnedringen ett faktum då han och en stor del av klungan hade blivit avplockade. Vi var bara 18 i senior som fick fullfölja. Då kanske man kan förstå hur sjukt tufft det var i värmen.
Hemresa med stopp på Max och nu gällde det att skämma ut allt och alla. Vi kom till och med på hur vi skulle få Patric att bli lättare. Så innan vi drog från Max snodde vi alla deras heliumballonger. Istället för gel innan backen på söndag får Patric dra en ballong så han flyger upp.
Söndag och linje och idag var planen att försöka sig på en utbrytning. Om inte det funkade så skulle jag dra Enar upp i backen så han kunde spurta ner alla våra äckliga konkurenter som fortfarande inte vill låta oss vinna. Jag försökte med ryckig hårdkörning i backen i mer än 6 varv men masters gubbarna bara körde ihop allt. Jag snackade med Enar och vi la oss gött i klungan och solade i ösregnet som bara vräkte ner. Vår waterboy Alm kom upp till oss med gels och bars, och han gjorde det så bra så det kommer att bli hans nya uppgift. Det var riktigt oroligt i klungan sista varvet när alla skulle hitta positioner långt fram i klunga. Det var ett stort gäng cyklister som gick i backen i näst sista kurvan. Däribland Martin som kommer att ångra sig att han inte klev av varvet innan som han hade tänkt. Jag och Enar kom lite efter och jag lyckades dra ikapp klungan i botten av backen. Sen så var det bara till att leta sig igenom klungan med Enar på hjul. Vi tog oss förbi klungan och det brann i benen och jag bara tänkte - nu får du fan komma Enar! Han kom aldrig och jag rullade in som femma och Enar som sjua. En sak jag inte förstår är att om man är långsam uppför och inte kommer ha något med täten att göra, varför måste man då sitta i vägen sista gången i backen?
I duschen skrubbade vi Martins sjukt coola sår efter ett vevparti, såg ut som någon hade rivit han över hela benet. Enar blåste Patric torr med helikoptern. Sedan så hade vi ett känslosamt ögonblick när Mattias plåstrade om Martin och blåste på hans sår.
Max igen och ännu en lyxshake och många skratt.
Det har varit en lärorik helg och vi körde lite mer som ett lag och försökte inte stöta av varandra :-).
Tack alla inblandade för en nice helg puss i ljumsken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar