Var var Lunkan?

Jag och Enar bestämde oss för att vi skulle testa på något annat än cykel där resultaten har uteblivit, så vi anmälde ett Conti lag till icebug citytrail. Men det fanns en anledning till anmälan och det var att jag behövde nya terrängskor. För om slog man icebugs lag, fick alla i laget skor.

Enar som stod för anmälan, är så kär i sig själv, så tro fan att han döpte laget till Team Enar Andersson. Vi började med att gräla på Enar och han fick ta tio rapp på stjärten som straff.

Dax för start och nu till dagens första problem.. hitta bra pisseställe mitt i stan, till slut så var det bara till att hänga ut den och hoppas att ingen såg. 

Jag tog tät från start men blev snart passerad och tävlingen var igång. Enar kom ikapp mig vid varvning och gav mig ett förnedrande leende för att få mig att ta i lite mer. Alla i laget sprang på bra och känslan var att vi antagligen var etta eller två. 

Men efter mycket räknande stog vi högst upp på pallen och jag fick mina skor. Jag hade gjort klart för alla i laget att jag bara var där för att inkassera ett par nya skor och allt annat var uteslutet.

Men nu till dagens fråga, var var Lunkan?
Han kanske var lite rädd för vårat spinkolag som anser att när revbenen syns då är man snygg. Patric ska skickas på bantnings läger till sommaren så han också blir fin till stranden.

Conti funderar på att byta tävlingsarena och inte bara sitta som fån i en seniorklunga som inte vill låta oss vinna. Sen så har vi blivit tvingade till att söka lite nya jaktmarker nu när Kungälvare och Trampen killarna har lovat att köra in allt vi sitter med i. I löpning så är det så gött att man inte har hjälp av att ligga på rulle, och då vinner dem starka!

   

Pallen! 

Patric gav allt men kommer att få äta bullen ändå. 

För i Conti når vi framgångar med hjälp av hot och tortyr.