Hammarö – helgen som gjort oss till det mest jagade laget resten av säsongen....

Som ni redan vet gick det inte så bra på prologen och tempot. Fredrik körde stark men hans aeorben levererar inte än de wattalen som man måste ha för att kunna blanda sig i tätstriden.
 

På lördag eftermiddag var det så dags för första drabbningen – GP. Alla i klungan vet att starten är livsviktig. Mitt mål var solklart – att köra bättre än förra året. Jag kom iväg hyfsat och lyckades med mitt mål. GP är hårt och man måste vara modig för att köra bra, jag är varken hård eller modig på sadeln så för mig gäller det att göra det bästa av situationen. Enar satt också med bra. Fredrik var överladdad och hade superotur i starten, kom iväg och fick jaga, jaga, jaga och jaga men kom aldrig ikapp.

 

Fredrik som vanligtvis sprudlar av livsglädje och energi var helt knäckt efter GP´t. På kvällen åt vi pasta, drack vin och åt glass men Fredrik var sig inte lik, han var sjukt hämndlysten och mobiliserade redan för revansch på linjeloppet.

 

Fidde värmer upp och jag kraftar!

 

Och nu till det som var helgens snackis, som kanske blir det även årets snackis – Linjeloppet över 10 mil.

Söndag förmiddag, sol, ganska kallt och relativt hårda vindar gjorde att hela klungan var ordentligt påpälsad med benvärmare, armvärmare, vindvästar och små mössor under hjälmarna. Arrangörerna gjorde allt för att hålla oss kalla genom att flytta fram starten ca 20 minuter. När starten väl gick verkade de flesta göra allt för att hålla sig varma genom syrakörning. Det lugnade emellertid ner sig. För oss (och speciellt Fredrik) var taktiken solklar idag, vi skulle vara aktiva och skulle med i utbrytningar.

På andra varvet gjorde Fredrik några attacker utan att få med sig någon, jag såg att han var lite sliten och lade mig framför honom i motvinden för att hjälpa honom att återhämta sig. Då ser jag hur en, två, tre och fyra cyklister sliter sig loss. Jag skriker till Fidde – den här skall vi med på! Jag ger honom en sekund att ställa sig upp och sedan kör jag. Dom som kom loss var Viktor T, Martin Johansson, Jocke Karlsson och en Wänershofare. Jag lämnar klungan och bombar på för att Fidde skall unna brygga ikapp utbrytningen, när jag vänder mig om är inte Fidde med, mina ben har börjat ge sig till känna. När jag får ögonkontakt med Fidde möter jag en blick jag sent skall glömma. (det en blick som närmast kan liknas vid en skamsen hunds), han var för trött för att kunna gå med och inser också att det var rätt utbrytning som gick.

Nu hade vi ingen med och vi var tvungna att ändra taktik. Ingen i vårt lag har Jockes tusentaltals watt ben, så vi kan inte attackera ikapp en utbrytning där Viktor, Martin och Jocke sitter och bombar på (vi gjorde några riktigt bra försök men blev alltid själva).

Vår taktik blev nu istället att köra in utbrytningen, helst snabbt för att neutralisera loppet och vara med när nästa utbrytning skulle gå, vi har ingen spurtare och kan inte vänta till slutet.

MEN, vi blev ensamma (hop med enstaka cyklister från tex Hymer) i jakten. Hela klungan satt bara och avvaktade och jag hörde flera gånger meningar som (bra att Jocke sitter där framme och kör sig trött så kan vi ta honom på slutet).

Wänershof- och Trampencyklisterna i klungan gjorde ett fantastiskt jobb för att förstöra all form av körning och de sög in alla attacker. Riktigt imponerande att se hur "riktiga" lag arbetar – guldstjärnor till er. Samtidigt är det tävling och vi måste tävla utefter de förutsättningar vi har i vårt lag, så jakten fortsatte.

Till slut gick det ihop men då var det typ 3 km kvar till mål och det blev en spurt (där Jocke helt otroligt blev tvåa, trots allt slit där framme). På sista varvet gjorde vi i Conti inte mycket då vi insåg att det gick mot klungspurt och våra chanser var borta, våra chanser hade legat tidigare i loppet.

Efter loppet står det nu klart - Trampen- och Kungälvsgubbarna kommer i fortsättningen köra in allt som Conti sitter med i……

 

Klungans snyggaste kille spänner musklerna, i sina för helgen alldeles nya dambibs!

 

MEN loppet ströks och alla resultat från loppet togs bort. Orsaken: Klungan körde med huvudet under armen idag. 100 pers i som alla ville sitta högt (få ville dock göra något jobb där framme) ledde till extremt orolig körning med MÅNGA krascher, cyklister kastade sig än hit, än dit för att hitta positioner i klungan. Alla ville gömma sig bakom någon rygg så i kantvinden på baksidan av banan (det var ingen kantvind att tala om, det gick hur bra som helst att köra på ”fel sida” och ändå ha tryck i pedalerna) tog klungan upp hela vägbanan. Polisen fick gång på gång tvinga tillbaka cyklister från fel sida mittmarkeringarna (till och med sirener).

Sedvanligt blev vi stoppade för att vi körde in elitfältet och under denna paus skälldes det mycket i klungan om hur en del, ja många körde.

Markus Larsson i den rosa ledartröjan fick smaka asfalt sedan han blivit prejad åt sidan (hans cykel klövs på mitten i kraschen). Han vann dock totalt ändå eftersom alla resultat ströks och man korade segraren på Hammarö efter lördagens GP.

Efter loppet samlade kommissarien alla seniorcyklister och skällde så mycket att det vibrerade i luften, även polisen hade ett och annat att säga och loppet ströks.

 

Hem från Karlstad tillbringade jag körandes Gabriel Nyströms lyxbil men honom som passagerare, med armen i mitella sedan nyckelbensbrottet på tempot. Vi hade en skönt flöde av samtalsämnen och tiden bara försvann, helt plötsligt var vi i Torslanda och Gabriel kunde återsamlas med sin efterlängtade familj. Fidde hämtade mig sedan med lagbilen.