Man får inte ha kul!

Mikko hade bestämt sig för att åka ner till Varberg och sen hem igen, och det lät som en mysig plan. Vi var ett hyfsat stort gäng som rullade ner mot Varberg. Men några var klena, andra hade flickvänner som skulle cykla och vissa var bara rädda för att komma i form, så rätt som var, va vi bara sex kvar som borrade i vinden ner mot Varberg.

Vinden var fostrande och man kände sig klen som en späd liten gris, men alla kämpa på väl och rätt som det var vi framme i Varberg. 

Nu skulle snitthastigheten höjas och tåget tuffade på fint i hastigheter runt 50. Innan man hann blinka så var vi tillbaka vid Ericson.

Men nu till det viktiga. Man får inte ha roligt när man cyklar.... Jag tror det är något finskt :-).

Men jag tyckte det var jätte roligt idag och det var sjukt kul att cykla med så starka och snygga cyklister. 

Enar, jag hoppas att din kortare runda bidrar till en mycket bra tid i morgon på trail runningen, annars så blir det intervaller med mig på ryggen i brudarbacken till total kolapps. Och när du ligger i leran så kommer sekriteran kissa på dig. Till Erik vill jag bara säga att det var med stor glädje jag såg dig lida idag, det är sann syskon kärlek. 

Mikko var det jaget före laget eller tvärt om...? :-)

De sista indianerna!